Jag mår dåligt, fysiskt illa faktiskt. Jag mår inte DÅLIGT på det sättet att jag är deprimerad men gud vad det är nåt som stör.
Jag har ikväll, efter att ha fått reda på saker som jag inte vill veta, kommit fram till att det aldrig kommer bli något med Han den där. Han är nämligen inte den jag trodde, eller så är det det han är men är bara rädd för att visa det. Kanske är den han vart mot mig hans riktiga jag. Dom gånger då vi pratat mitt i nätterna, ofta fulla i och för sig men är det inte då man är ärligast? Han kan knappast försökt vara någon annan då.

Kanske är det svartsjuka jag känner, han har nämligen gått och blivit bästa vän med en människa jag inte tål. En människa vars falskhet och sätt att vara jag inte klarar av. Han vet att jag och flera med mig tycker såhär men han verkar inte se det i den personen. HUR man nu kan missa det.
Oavsett så ser han mig inte så som jag ser  honom och det kommer han aldrig göra. Fy fan vad det suger. Han är ju lixom den enda jag känner som faktiskt delar mina intressen, det är läskigt hur lika smak vi har vad gäller olika saker. Han är dessutom så lika mig på så många sätt. Vi pratar på samma sätt, skrattar åt samma saker och har som sagt en hel jäkla massa gemensamt. Men det kommer aldrig spela nån roll för honom.

Jag inser det nu och det suger så himla mycket. För oavsett vad han tänker om mig eller om någon annan så är ju jag faktiskt fortfarande kär i honom.